Malplacerad. Felplacerad. Felaktig och kantig. Kantstötande, fridstörande, oroväckande. Jag väcker oro.

Nej, inte så, utan jag bara inte passar in någonstans. Jag stöter alltid till någon vägg eller någons rygg, mitt knä skuffar till någons ben, min armbåge sitter för långt ut på min kropp, jag passar inte in i den där mänskliga massan som finns omkring en. Vissa bara glider in i människohavet och sitter som gjuten, jag är fyrkantig och vass.

Jag passar inte in i någon roll där jag måste ha med andra människor att göra. Jag passar inte in som förälder, jag passar inte in som barn, syster, vän, fru, kollega, förbipasserande eller bekant. Jag passar in då jag är ensam. Plocka upp mig ur människohavet och sätt mig utanför, i skogen, på vägen, i en tom stad, DÄR smälter jag in som en kameleont. Som ett får i fårahjorden, så att säga. Jag kanske inte alls är en människa?

Jag kom på ett undantag, främling. Jag är jättebra på att vara främling, DEN rollen kan jag spela.

Tänk om jag har en gammal själ?

Ibland tror jag det, det är därför jag inte passar in, därför som jag inte vänjer mig lika snabbt vid förändringar som andra, jag har en ur-själ. Så där som ett urberg, försök att vara flexibel när man är fastnaglad i jordklotet av sin egen tyngd. Just så känns det faktiskt. Jag är för gammal för det här livet, jag vet för mycket, är för cynisk, har sett allt och hört allt förut. Min själ kom nog bort i något skede och landade på helt fel plats vid helt fel tidpunkt. Jag hör inte alls hit egentligen, mitt liv finns någon helt annanstans.

 

Gesine

29 december 2014 14:45

"...jag har fallit i bitar. Var är min döda själ?" Så skrev jag för ett antal år sedan, men se där - någonstans under allt bråte från den sammanstörtade byggnaden som hade varit mitt liv rörde sig ändå livsgnistan och jag kunde sätta ihop mig igen. Resultatet blev riktigt bra, håller fortfarande. Hallo, Främling, som skickar ut en nödraket, jag ser dig, även om du just nu inte vill se mig.

Tokfrans

30 december 2014 06:32

Det finns vissa människor som bara passar in i mig, eller med mig, Eller i mitt huvud på något sätt, du är en sådan. Jag ser dig visst, och vill göra det också. Vi har ett underbart snöväder på gång på den här sidan om havet, tyvärr ska det gå över i regn och plusgrader, men jag försöker njuta av det så länge det varar. Där någonstans bakom snöridåerna finns du, långt borta, men ändå, du FINNS...så fascinerande. =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När blev det över ett år senare? När gick tiden, vad hände? Vad hände? Ungen blev äldre, det nya jobbet blev det gamla och förhållanden byttes ut. Varför gör jag livet så svårt för mig själv? Jag borde bara välja. Det här väljer jag, det här står...

Det enda jag gör är längtar tillbaka. Det är någon slags panikreaktion. Jag är skräckslagen inför mitt liv och det enda den handlingsförlamade idioten JAG gör är suktar tillbaka, till någon tid då allt kändes ens lite mindre skrämmande och hemskt. ...

Igår tittade jag på bilder av min unge. Jag hade tagit några snabba bilder från hennes julfest, belysningen var dålig och jag tog bilder med telefonen så jag hade inga förväntningar då jag ögnade igenom bilderna. Tre närbilder fanns det på hennes ans...

Vad är jag så rädd för? Ensamhet? Inte ensamhet som i ”ett liv utan en partner” utan den där ensamheten som jag känner också i ett rum fullt med vänner och släktingar. Den där isande, ihållande ensamheten som känns som en novembernatt, +2...

Jag blir på allvar så trött på goda råd, förebrående kommentarer och diskreta knuffar i rätt riktning, andras rätta riktningar då alltså. Om man kunde förbereda sig på alla kollisioner och kursändringar och nära-ögat-situationer som livet för med sig...