För ett år sedan slutade jag röka. Det vad en av de första och största förändringarna jag gjorde för att komma till rätta med mig själv. Den enda drivkraften jag hade var viljan, och det är det enda man behöver. Jag VILLE verkligen sluta. Jag hatade mig själv som rökare. Jag hatade mig själv för många orsaker, och hatar i viss mån ännu, men nu röker jag åtminstone inte.

Under ett år har mycket hunnit hända, och jag har säkert lärt mig en massa och kommit långt, hur mycket och hur långt kommer jag säkert att märka om några år. Just nu är det svårt att sätta fingret på vad som är annorlunda nu. Ibland känner jag mig om möjligt ännu mer vilsen och främmande för mig själv.

Men jag gjorde upp tre punkter, tre springande punkter som jag ska jobba på:

Brådska/ Stress

Kontrollbehov

Självkänsla

Brådska eller stress. Jag har inte bråttom någonstans. Det är inte meningen att man med facit på hand ska leva livet. Det är inte meningen att jag ska veta vad som händer i mitt liv nästa sommar, så det är onödigt att ha så jävla bråttom att ta sig dit. Jag har ingen tidspress och inget bäst före datum. Allt som ska hända, kommer att hända oberoende av hur mycket jag stressar och våndas över att jag inte är DÄR än (DÄR som jag inte ens vet var är?)

Kontrollbehov. Jag kan inte kontrollera andra människor, jag kan aldrig veta EXAKT vad de tänker och tycker. De kan berätta saker åt mig, men inte ens då kan jag vara säker på vad som pågår längst inne i deras nervsystem och hjärnbalkar. Och det är meningen. Vi SKA inte förstå varandra utan och innan, vi SKA inte vara öppna böcker för varandra. Det SKA inte gå att läsa mig, och jag SKA inte kunna läsa andra människor. Vi är unika, komplicerade varelser, och det enda jag kan göra är att antingen fånga det som kommer mot mig, eller ducka. Jag KAN inte kontrollera vad folk tycker om mig, det är helt utanför mitt ansvarsområde, och jag BEHÖVER inte allas gunst och välvilja, det är HELT okej att folk inte tycker om mig.

Självkänsla. Nåja, det svåraste, men viktigaste till sist. Jag räcker till som jag är. Jag behöver inte spela någon roll, för jag vill ändå inte dra människor till mig som inte ser mig för den jag är. Jag ska omringa mig med människor som tycker om de egenskaper jag har från början, inte locka till mig folk på falska grunder, bara för att det är så roligt när ALLA tycker om en. Jag är bra, jag är bäst för mig, och jag är bäst för ungen. Om jag gör det bästa jag kan, så räcker det. Det är okej att be om hjälp, och det är okej att misslyckas. Alla känslor jag har är okej att känna och alla tankar jag har är okej att tänka. Jag finns inte till för att underhålla andra, eller för att få DEM att känna sig bättre (Tack, Gesine). Jag är den jag är, och duger jag inte enligt någon så kan den fan söka annat sällskap.

Min lösning till det mesta ovan är:

Tid, tålamod och passivitet.

Låt mig fördjupa:

Jag ska ge mig själv tid att vänja mig vid allt nytt i mitt liv, ge mig tid att lära känna mig själv på nytt och ta reda på vad jag verkligen vill, bilden kommer att klarna i mitt huvud bara jag ger mig tid att bli lite helare först. Jag ska ha tålamod, allt kan man inte lära sig över en natt, allt kan inte ordna sig plötsligt. Jag ska ha tålamod med mig själv och tålamod med ungen, tålamod med omständigheterna och framför allt, förlåta mig själv för de misstag jag gör medan jag övar mig på att ge mig själv tid och ha tålamod. Jag ska lära mig att vara passiv, JAG behöver inte vara den drivande kraften i alla relationer, jag räcker till trots att jag ”bara är”. Jag ska lära mig att vara mer passiv när det gäller andra människor, men fortsätta vara aktiv när det gäller mig själv.

Så, den som säger att listor inte gör en lycklig fattar ingenting. Jag känner mig tusenfalt lättare till mods. Nu har jag någonting att gå efter.

 

Gesine

12 november 2014 14:22

Hurra, Tinttu, du är så begåvad! Jag skrev en lång kommentar på din logg, som försvann. Med lista och allt, hade 3 viktiga punkter, men det behövs inte, du kan själv. Skrev även något riktigt genomtänky på min logg, det försvann båda gånger, nu är jag rätt less. Jag levde ju rätt bra utsn loggen, så varför slösa tid och bli frustrerad. Men du är strålande, det mest positiva som jag har fått ut av loggen. Leve slumpen, om man kan ta tag i den och göra något av den. Och utan listor vore jag som ett blad i vinden, fladdra hit och dit eller bli liggande och vissna. Nu står trädgårdsarbete på min lista - stryk, stryk. RunKeeper - lägga upp ny 5km spår - ok - bära in ved, elda, laga liten måltid, slappa med en bok i soffan - ok. Ett mycket enkelt liv just nu - utan man och barn idag.

Tokfrans

12 november 2014 14:29

Shit, nu blev jag ju nyfiken! Alltså loggen, jag tror jag gav upp hela grejen nu, efter det här märkte man ju faktiskt att där inte finns något jag behöver, synd för Hemligheten och de där vissa som man har kontakt med, men dig har jag ju på tråden i vilket fall som helst, annat behöver jag inte. På något sätt var det kasnke ödet också, att loggen JUST NU låg nere? Kanske ett tecken, på att Novemberfolkets era är över för stunden iaf. Din kväll låter underbar, njut av den du, den innehåller allt som är viktigt i livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När blev det över ett år senare? När gick tiden, vad hände? Vad hände? Ungen blev äldre, det nya jobbet blev det gamla och förhållanden byttes ut. Varför gör jag livet så svårt för mig själv? Jag borde bara välja. Det här väljer jag, det här står...

Det enda jag gör är längtar tillbaka. Det är någon slags panikreaktion. Jag är skräckslagen inför mitt liv och det enda den handlingsförlamade idioten JAG gör är suktar tillbaka, till någon tid då allt kändes ens lite mindre skrämmande och hemskt. ...

Malplacerad. Felplacerad. Felaktig och kantig. Kantstötande, fridstörande, oroväckande. Jag väcker oro.   Nej, inte så, utan jag bara inte passar in någonstans. Jag stöter alltid till någon vägg eller någons rygg, mitt knä skuffar till någons be...

Igår tittade jag på bilder av min unge. Jag hade tagit några snabba bilder från hennes julfest, belysningen var dålig och jag tog bilder med telefonen så jag hade inga förväntningar då jag ögnade igenom bilderna. Tre närbilder fanns det på hennes ans...

Vad är jag så rädd för? Ensamhet? Inte ensamhet som i ”ett liv utan en partner” utan den där ensamheten som jag känner också i ett rum fullt med vänner och släktingar. Den där isande, ihållande ensamheten som känns som en novembernatt, +2...