Dejt. Igen. Jag börjar ju bli erfaren. Jag tänkte nästan skriva att jag är lika panikslagen nu som första gången, men det stämmer nog inte. Nu är jag mera … försiktigt glad. Jo, så är det nog, jag ser lite fram emot det, för jag har faktiskt ingen aning om vad det kommer att föra med sig. Jag har dessutom hållit på att förbereda mig hela dagen på att JAG inte behöver underhålla någon, JAG är i den situationen för MIG SJÄLV och inte för någon annan.

Jag har ingen brådska någonstans.

Jag kan inte kontrollera andra människor.

Jag duger precis som jag är.

Dessutom fick jag just veta att jag kommit vidare bland alla de som sökt samma jobb som jag, så nu får jag gå på intervju igen. DET gör mig mera nervös, DET påverkar mitt liv i större grad. DET spelar VERKLIGEN någon roll. Samtidigt inser jag att får jag inte jobbet är jobbet inte passande för mig, så där går det inte heller att förlora.

Om man ännu tillägger att träningen har gått SJUKLIGT bra den här veckan, jag SKA laga mat idag och äta den, och att jag har en massa roligt att se fram emot nu kommande veckoslut, så kan man ju bara konstatera att det är bra nu.

Och det ska vi ta vara på. Det är bra nu, det var det kanske inte igår, och det kommer det kanske inte att vara imorgon, men just, precis nu, är det bra.

Jag känner mig nästan lite on top of things. Det är sällsynt.

 

Gesine

13 november 2014 18:39

Vad glad jag blir när jag läser det. Det är lyckade dagen idag, tydligen.Det är faktiskt din förtjänst att jag inte talade om för mannen att han är helt värdelös som trädgårdshjälparbetare utan lugnt, tolerant och fridfullt talade om för honom vad han kunde göra för att vi skulle kunna avsluta höstarbetet (lite sent i år, jag fick prioritera hårt vad som måste göras nu och vad som kan vänta till våren) Du verkar vara på gång på riktigt nu - du har ju så mycket att ta igen, så många saker du kan prova, misslyckas med utan att världen går under, göra om - hela livet står och väntar på dig. Nej, jag avundas dig inte, jag unnar dig det, jag har ju själv inte förnekat mig något jag tyckte var viktigt. Deita, laga mat, äta, ta hand om dig på bästa sätt, njut medan du har flyt. Du gör mig riktigt glad

Tokfrans

14 november 2014 06:20

inte sant? Det LÄT ju bra det där! =) Och faktiskt så gick allt riktigt bra igår, jag kände mig äntligen som mig själv. Aaaah. Kanske jag ändå, kommit någonvart. Vet du, jag har gjort samma pioritering, bara fixat det allra viktigaste inför vintern, just nu känns sommaren ändå så avlägsen, och man hinner ju fixa sedan i vårsolen istället=) Ha en riktigt fin dag, Gesine! Det ska jag också ha, för det är vi värda! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När blev det över ett år senare? När gick tiden, vad hände? Vad hände? Ungen blev äldre, det nya jobbet blev det gamla och förhållanden byttes ut. Varför gör jag livet så svårt för mig själv? Jag borde bara välja. Det här väljer jag, det här står...

Det enda jag gör är längtar tillbaka. Det är någon slags panikreaktion. Jag är skräckslagen inför mitt liv och det enda den handlingsförlamade idioten JAG gör är suktar tillbaka, till någon tid då allt kändes ens lite mindre skrämmande och hemskt. ...

Malplacerad. Felplacerad. Felaktig och kantig. Kantstötande, fridstörande, oroväckande. Jag väcker oro.   Nej, inte så, utan jag bara inte passar in någonstans. Jag stöter alltid till någon vägg eller någons rygg, mitt knä skuffar till någons be...

Igår tittade jag på bilder av min unge. Jag hade tagit några snabba bilder från hennes julfest, belysningen var dålig och jag tog bilder med telefonen så jag hade inga förväntningar då jag ögnade igenom bilderna. Tre närbilder fanns det på hennes ans...

Vad är jag så rädd för? Ensamhet? Inte ensamhet som i ”ett liv utan en partner” utan den där ensamheten som jag känner också i ett rum fullt med vänner och släktingar. Den där isande, ihållande ensamheten som känns som en novembernatt, +2...