Nu har jag låtit bli att röka i två veckor.

Idag kom jag till kontoret direkt från båten, har spenderat de senaste dygnen tätt tillsammans med mina föräldrar, min unge, och min guddotter. Det här var den stora orsaken varför jag valde att sluta röka just för två veckor sedan, och jag måste konstatera att det var ett väldigt gott val. Skulle jag fortfarande ha rökt hade jag blivit totalt galen av de här senaste dygnen.

Ja, jag är 30 och ännu för två veckor sedan smygrökte jag för mina föräldrar.

Jag hade alltså inte kunnat röka på tre dygn, och dessutom spenderat 24 timmar av dygnen med min guddotter 5 år, och min egen unge 3 år. Det skulle inte ha gått, mina nerver skulle inte ha hållit.

Det var så roligt, vi hade så roligt tillsammans. Bollhav, buffémart gemensamma rit- och sagostunder, sova tillsammans, vakna tillsammans, titta på havet, fascineras av småsaker. Barn är SÅ duktiga på det, att fascineras av småsaker, och jag blir så inspirerad.

För visst är det ju spektakulärt att solen går upp och ner varje morgon, också i Sverige? Och visst är det ju intressant att en båt som är mycket tyngre och större än en bil, flyter, medan bilen sjunker? Och tänk att få äta plättar till morgonmål! Och visst är det grymt spännande att alla i Sverige talar svenska, om än med en konstig accent. Och allt som vi har sett, bussar, polisbilar, båtar, mjukisdjur, biljettautomater, broar, bryggor, cyklar, hus, fönster, toalettstolar (ja, även de är helt annorlunda när man är ”på resa”).

Men Gsus så jag är trött.

Det är väldigt uttröttande att låta sig bli så fascinerad av allt hela tiden…men väldigt hälsosamt, tror jag.

Det dumma med att inte röka är att det känns som at jag måste hitta på sätt att njuta av stunden hela tiden, ta en kaffe, ta ett kex, ta en cola, ta ett äppel. Varför kan jag inte bara vara? Sitta rakt upp och ned på en stol och njuta av tillfället, utan att måste ”göra något för att kunna njuta”?

Det värsta, har jag märkt, är tillfällen då jag har tråkigt, DÅ skulle jag villa gå ut och röka. Som till exempel när ungen somnar klockan 20.30, och jag inte riktigt är beredd att sova ännu, skulle det vara så passligt att gå ut och röka. Eller när man väntar på färjan/bussen/spårvagnen/skjutsen. Eller när man inte har någonting intressant att göra på jobbet. Men, det är väl bara en vanesak det också, och det går att bli av med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När blev det över ett år senare? När gick tiden, vad hände? Vad hände? Ungen blev äldre, det nya jobbet blev det gamla och förhållanden byttes ut. Varför gör jag livet så svårt för mig själv? Jag borde bara välja. Det här väljer jag, det här står...

Det enda jag gör är längtar tillbaka. Det är någon slags panikreaktion. Jag är skräckslagen inför mitt liv och det enda den handlingsförlamade idioten JAG gör är suktar tillbaka, till någon tid då allt kändes ens lite mindre skrämmande och hemskt. ...

Malplacerad. Felplacerad. Felaktig och kantig. Kantstötande, fridstörande, oroväckande. Jag väcker oro.   Nej, inte så, utan jag bara inte passar in någonstans. Jag stöter alltid till någon vägg eller någons rygg, mitt knä skuffar till någons be...

Igår tittade jag på bilder av min unge. Jag hade tagit några snabba bilder från hennes julfest, belysningen var dålig och jag tog bilder med telefonen så jag hade inga förväntningar då jag ögnade igenom bilderna. Tre närbilder fanns det på hennes ans...

Vad är jag så rädd för? Ensamhet? Inte ensamhet som i ”ett liv utan en partner” utan den där ensamheten som jag känner också i ett rum fullt med vänner och släktingar. Den där isande, ihållande ensamheten som känns som en novembernatt, +2...