Jag blir så trött på mina humörsvängningar. Nu har jag igen ödslat typ två dagar av mitt liv på att vara deprimerad och ångestfylld, eller ja, ett dygn då kanske, om vi ska vara riktigt noggranna. Så, idag ska jag hem, jag ska ut med hunden, jag ska städa eller sy. Jag ska göra någonting kreativt. Jag ska inte gråta, inte känna mig ledsen och undergräva mig själv. Jag är riktigt perfekt just så som jag är. Jag har ett trevligt hem, ett helt okej jobb, ett fint förhållande och delad vårdnad om ett underbart barn, get over it. Det finns liksom inget annat jag önskar (utom då det där att ungen skulle vara hos mig hela tiden) ingenting som jag kan ändra på i alla fall. Varför längtar jag bort hela tiden? Varför kan jag inte njuta av det jag har åstadkommit? Kanske jag borde beställa alla de där fotografierna jag inte beställt de senaste 5 åren?

Jag måste lära mig att stänga av min hjärna, sluta fundera så mycket. Allt behöver inte analyseras, allt behöver inte vara perfekt, jag behöver inte känna efter hela tiden. Jag borde lära mig att lite på att jag nopg känner mina känslor sedan då de kommer, jag gör inte det misstaget igen att jag bara ångar på som om inget hänt. Jag vet det innerst inne.