281113

Så här skit har det inte varit på länge. Kom hem igår, och jag visste ju att det skulle vara en svår dag, Ungens första dag hos sin pappa igen, och en fin kryssning med en massa fritid tillsammans i färskt minne. Nå, jag kom hem och for direkt ut på en springtur med hunden, sprang runt byagården och kom hem, hann tänja lite innan A kom hem. Jag hade i misstag blivit lite sur för han var hos sin mamma och klippa sitt hår, men varför måste han fara till sin mamma och klippa sitt hår just idag, när han vet att den här dagen är svår för mig, och när vi hade varit borta i två dygn före det? Nåja, jag var annars också jätteledsen, och jag grät, jag gick i duschen och grät så att jag trodde att jag skulle dö. Spelar någonting någon roll när ungen inte är hemma? Nej. Ingenting har någon jävla skillnad överhuvudtaget. Det finns ingen nytta med en dusch, jag hatar kaklen, jag hatar hennes hink som är kvarglömd på golvet, jag hatar duschstrålen som för bara ett dygn sedan föll ner över hennes rygg. Jag hatar hennes handduk som hänger bredvid min, jag hatar hunden, jag hatar katten, jag hatar tv:n jag hatar huset, jag hatar hela mitt jävla skitliv. Just igår såg jag ingen som helst nytta med att finnas överhuvudtaget, utom då den att hon kommer hem om 5 dagar, och hon behöver ju sin mamma. Men det är så jävla tungt att leva sitt liv endast och enkom för ett barn som inte är hos dig. Liksom mitt liv fattas mening helt och hållet. Det finns ingen orsak att göra någonting överhuvudtaget, annat än att överleva fem dagar.

Nå, jag försökte tänka klart och hade en viss bild av att man kanske borde äta något, så jag frågade A om han har tänkt något gällande maten (det är hans ansvarsområde annars också, men förstås just idag sköt han över det ansvaret på mig) Nej, det hade han inte, nå, jag kunde fortfarande inte sluta gråta men visste att jag måste få någon mat i mig, vi hade ingenting hemma, så det var butiken som gällde. Jag försökte skölja ansiktet med kallt vatten och dutta på lite puder för att känna mig lite mera normal. Jag blev totalt irriterad på A för att han skulle se på tv och inte kunde ta initiativ eller prata med mig fast han såg att jag hade det svårt. Han tyckte att han hade fått ett svalt mottagande när han kom hem, så också han var tvär. Nå, vi stred en stund och jag grät lite till, men vi kom iväg till butiken tillsammans. Vi köpte mat, han höll sig undan i butiken, vilket höll på att göra mig ännu mera sur, han vet att jag annars också har svårt för att göra val när jag är ångestfylld, men vi klarade av det och kom hem med någon färdigmat som bara kunde sättas i ugnen. Efter maten åkte jag av och an till stallet och hälsade på L bara för att få träffa henne och lite få prata med någon annan. Det gjorde gott. Jag kom hem, pratade med mamma i telefonen och fick veta att det inkommande lördag ordnas en släktträff inför julen hos min moster. Ungen är då hos pappan, men enligt vår överenskommelse måste hon alltid få komma på släktbjudningar, och nu, när hon kommer att vara hos pappan över julen känns det extra viktigt att hon får se sina småkusiner och kusiner och lite fira jul med mig och min släkt också. Nå, jag informerade A om att jag gärna skulle vilja att vi skulle gå alla tre på lördag klockan 18.00 A vet mycket väl att ungen ska lägga sig runt 20.00, så införstått visste han att det är fråga om kanske två timmar, ingen lång tid alltså, och om han hade några planer inför den barnfria lördagen, skulle han helt bra hinna med dem efteråt också. Nå, svaret jag fick av honom var: ”jaa, vi får se om jag hinner”. Jag undrade vad han menade med att hinna, hinna för vadå? ”jag hade tänkt ha roligt på lördagen, det är ändå lilla jul”.

Jaha. Jag och mitt barn är så jävla lite värda att han inte kan umbära 2 timmar av sin värdefulla tid. Vi är så tråkiga att han inte kan vara två timmar i vårt sällskap på lördagen, för han hade tänkt HA ROLIGT. Jag blev alldeles förskräckligt arg. Han inte bara sätter noll-värde på mitt sällskap, men han sätter noll-värde på min unge och det är oförlåtligt. Vi har en hel familj vartannat veckoslut som det är, kan han fan i mig inte ha roligt DE veckosluten? Och jag blir så deprimerad, jag trodde att vi kanske kunde ha en familj någon gång, en riktigt familj, med barn som bor hos oss 24 timmar om dygnet, men det går ju inte med en sådan där? Jag kommer at bli så arg på mig själv sedan, då jag sitter där med min unge nummer två, ensam hemma eftersom han vill ha roligt ibland.

Jag vill inte leva ett sådant liv. Jag vill inte att det ska vara tråkigt att vara småbarnsförälder, jag vill inte att jag ska måsta välja mellan en släktträff och att ha roligt. Jag vill att valet automatiskt ska vara släktträffen, och jag vill ha en partner som tycker att DET är det roligare valet. För helvete! Vi är 30 år! Jag skulle förstå om han skulle vara 16, eller till och med 20, men 30??? Det är dags att sätta familjelivet först i alla lägen, och NJUTA av det.

Jag blev så arg att jag satte mig i bilen och körde iväg, körde till mamma och pappa, där jag alltid är välkommen, där de alltid lyssnar på mig, och pratar med mig. Där jag alltid är älskad. Jag fick prata ut om hur mycket jag saknar ungen och hur skit allt känns, de lyssnade och pratade om för- och nackdelar med mig, om uppfostran och kärlek och allt mellan himmel och jord. Det första mamma frågade var, dricker du lite te?

Och jag tänkte efteråt att det var dumt, att åka till dem och ösa ut mina problem över dem så där. Om jag skulle Se Saga i så upprivet tillstånd, hulkande, gråtande, stammande skulle jag brinna opp inuti. Jag skulle förgås av att inte kunna skydda henne från alla onda känslor man kan känna. Och tänk om jag gjorde mamma och pappa illa? Det skulle ju vara bäst om de trodde att allt var bra med mig och jag var lycklig. Men det skulle nog göra ännu ondare, att veta at min unge hemlighåller sina känslor för mig för att spara MINA känslor.

Jag vill ha ett förhållande där jag inte är det enda vuxna, där festande och supande aldrig väljs före barnet, där min partner på riktigt uppskattar samma saker i livet som jag, har samma värderingar. Jag vill ha ett förhållande där jag kan se oss få flera barn. Jag vill ha ett riktigt förhållande med en riktigt vuxen. Och efter den där kommentaren igår är allt förstört igen.

SOM jag hade lust att bara storma ut, och tända en cigarett igår, men jag gjorde det inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När blev det över ett år senare? När gick tiden, vad hände? Vad hände? Ungen blev äldre, det nya jobbet blev det gamla och förhållanden byttes ut. Varför gör jag livet så svårt för mig själv? Jag borde bara välja. Det här väljer jag, det här står...

Det enda jag gör är längtar tillbaka. Det är någon slags panikreaktion. Jag är skräckslagen inför mitt liv och det enda den handlingsförlamade idioten JAG gör är suktar tillbaka, till någon tid då allt kändes ens lite mindre skrämmande och hemskt. ...

Malplacerad. Felplacerad. Felaktig och kantig. Kantstötande, fridstörande, oroväckande. Jag väcker oro.   Nej, inte så, utan jag bara inte passar in någonstans. Jag stöter alltid till någon vägg eller någons rygg, mitt knä skuffar till någons be...

Igår tittade jag på bilder av min unge. Jag hade tagit några snabba bilder från hennes julfest, belysningen var dålig och jag tog bilder med telefonen så jag hade inga förväntningar då jag ögnade igenom bilderna. Tre närbilder fanns det på hennes ans...

Vad är jag så rädd för? Ensamhet? Inte ensamhet som i ”ett liv utan en partner” utan den där ensamheten som jag känner också i ett rum fullt med vänner och släktingar. Den där isande, ihållande ensamheten som känns som en novembernatt, +2...