Jag blir så trött på mina humörsvängningar. Nu har jag igen ödslat typ två dagar av mitt liv på att vara deprimerad och ångestfylld, eller ja, ett dygn då kanske, om vi ska vara riktigt noggranna. Så, idag ska jag hem, jag ska ut med hunden, jag ska städa eller sy. Jag ska göra någonting kreativt. Jag ska inte gråta, inte känna mig ledsen och undergräva mig själv. Jag är riktigt perfekt just så som jag är. Jag har ett trevligt hem, ett helt okej jobb, ett fint förhållande och delad vårdnad om ett underbart barn, get over it. Det finns liksom inget annat jag önskar (utom då det där att ungen skulle vara hos mig hela tiden) ingenting som jag kan ändra på i alla fall. Varför längtar jag bort hela tiden? Varför kan jag inte njuta av det jag har åstadkommit? Kanske jag borde beställa alla de där fotografierna jag inte beställt de senaste 5 åren?

Jag måste lära mig att stänga av min hjärna, sluta fundera så mycket. Allt behöver inte analyseras, allt behöver inte vara perfekt, jag behöver inte känna efter hela tiden. Jag borde lära mig att lite på att jag nopg känner mina känslor sedan då de kommer, jag gör inte det misstaget igen att jag bara ångar på som om inget hänt. Jag vet det innerst inne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När blev det över ett år senare? När gick tiden, vad hände? Vad hände? Ungen blev äldre, det nya jobbet blev det gamla och förhållanden byttes ut. Varför gör jag livet så svårt för mig själv? Jag borde bara välja. Det här väljer jag, det här står...

Det enda jag gör är längtar tillbaka. Det är någon slags panikreaktion. Jag är skräckslagen inför mitt liv och det enda den handlingsförlamade idioten JAG gör är suktar tillbaka, till någon tid då allt kändes ens lite mindre skrämmande och hemskt. ...

Malplacerad. Felplacerad. Felaktig och kantig. Kantstötande, fridstörande, oroväckande. Jag väcker oro.   Nej, inte så, utan jag bara inte passar in någonstans. Jag stöter alltid till någon vägg eller någons rygg, mitt knä skuffar till någons be...

Igår tittade jag på bilder av min unge. Jag hade tagit några snabba bilder från hennes julfest, belysningen var dålig och jag tog bilder med telefonen så jag hade inga förväntningar då jag ögnade igenom bilderna. Tre närbilder fanns det på hennes ans...

Vad är jag så rädd för? Ensamhet? Inte ensamhet som i ”ett liv utan en partner” utan den där ensamheten som jag känner också i ett rum fullt med vänner och släktingar. Den där isande, ihållande ensamheten som känns som en novembernatt, +2...