Jag springer. Det är det enda jag gör i hobby-väg, annat har jag varken tid eller råd med. Men jag tycker verkligen om att spgina, så det gör ingenting. Jag startade ett träningsprogrm i slutet av maj, som jag följde till punkt och pricka ända tills DEN STORA VÄRMEBÖLJAN drog in över landet, och den höll i sig, och höll i sig, och höll i sig, i 33 dagar. Jag kan inte springa när det är 30-33 grader varmt, det bara inte går. Jag försökte springa inomhus, det var väl okej, men jag gillade det inte särskilt mycket.

Nå, jag försökte ändå ta mig ut för att träna varje gång tillfälle gavs, och väldigt långa pauser blev det inte i juli heller, trots värmen. NU har det blivit svalare och jag har försökt fortsätta programmet igen, men DET FUNKAR INTE. Jag vet inte vad fan som hänt, men det blir bara tyngre, och tyngre, och tyngre att springa. Jag känner mig som en batteridriven clown, som bara sakta, men säkert blir långsammare och långsammare tills den fryser i en ställning helt och hållet.

Vad fan?

Igår sprang jag min normala runda (okej, lite snabbare än för några månader sen, men det borde jag klara av) och det kändes som att springa i...en stor skål okokt ris. Jag kom liksom ingen vart, musklerna blev trötta, andningen kom aldrig riktigt igång, jag fick håll och vägen hem kändes oöverkomligt lång.

Jag blir så arg! Liksom vad är det för vits att träna om man inte blir bättre?? jag försökte fundera var felet kunde ligga (tidigare vet jag att det var vädret, jag klarar inte av värme eller "tryckande luft" alls). Och kom fram till att det enda som KUNDE påverka min träning är att jag inte ätit och druckit tillräckligt innan, kan det vara så enkelt?

Nu när jag funderar efter så märker jag att jag har lagat mat exakt EN gång efter att min fd sambo flyttade ut, och det är snart en månad sen. Oj då. Så går det när man bor med en kock, innan den gången har jag säkert inte lagat mat på ett halvt år...

Måste ta mig i kragen. Men jag bara HATAR at laga mat, eller gå i butiken för den delen. Blurk.

#Träna #Springa