Idag kändes luften riktigt kall och frisk. Min kropp hade vant sig vid + 30 och solsken, och blåsig +16 känns riktigt svinkallt. Men med höstvinden kommer något slags...löfte. Ett löfte om att allt går framåt, hjulena snurrar, om än långsamt, dag efter dag blir till veckor och månader, och snart har jag varit orökt i 10 månader, nå, det är 20 dagar dit, men ändå. Snart har det också gått en månad sedan jag blev singel igen.

Singel, vilket laddat ord. Ganska vackert egentlgien när man lite smakat på det. Singel. Lite som singla.

Jag singlar framåt.

Jag har de facto inte varit singel väldigt mycket i mitt liv. Jag hade korta förhållanden redan i högstadiet, och i gymnasiet fick jag min första allvarliga pojkvän, det varade i 6 måndader, och jag kände mig döense när han gjorde slut första dagen på sommarlovet. Jag åkte hem, till min barndomsby till mina barndomsvänner. Där slickade jag mina sår och återfann mig själv som jag varit innan, lite mer naturlig, lugnare och mera....noncalant. Numera vet jag inte om också det var någon roll jag bara valde att spela, men den rollen ledde till att jag blev kär i en av mina bästa vänner. Vi höll ihop i 10 år. Mycket hinner hända på 10 år. Sen lämnade han mig.

Efter den krisen kände jag mig inte särskilt lockad av att leva det fantastiska singel-livet. Jag kände mig mest överkörd, utschjasad, trött, förstörd, hysterisk och livrädd. Och DÅ, just då, med perfekt tajmning, kom räddaren i nöden, min riddare på vit häst ingalopperande i mitt liv, och det var nog mera hans uthållighet än mina känslor som gjorde att vi blev ett par, det är nu 2½ år sedan. Mycket hinner hända även på 2½ år, men ingenting hände. Ingenting.

Eller jo, min unge blev större, min hund dog, jag skaffade en ny, jag böt jobb tre gånger och jag sprang ett halvmaraton. Men ingenting hände mellan oss, ingenting djupnade enligt mig och inga av de negativa sidorna i honom blev bättre. Nu är vi här. Livet går vidare, dagar blir veckor, som blir månader och år. Jag tror jag är helare än vad jag varit på väldigt, väldigt länge.

 

Sofia

20 augusti 2014 15:41

Jag tycker det är ganska skönt att vara singel ibland :D

http://bian.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När blev det över ett år senare? När gick tiden, vad hände? Vad hände? Ungen blev äldre, det nya jobbet blev det gamla och förhållanden byttes ut. Varför gör jag livet så svårt för mig själv? Jag borde bara välja. Det här väljer jag, det här står...

Det enda jag gör är längtar tillbaka. Det är någon slags panikreaktion. Jag är skräckslagen inför mitt liv och det enda den handlingsförlamade idioten JAG gör är suktar tillbaka, till någon tid då allt kändes ens lite mindre skrämmande och hemskt. ...

Malplacerad. Felplacerad. Felaktig och kantig. Kantstötande, fridstörande, oroväckande. Jag väcker oro.   Nej, inte så, utan jag bara inte passar in någonstans. Jag stöter alltid till någon vägg eller någons rygg, mitt knä skuffar till någons be...

Igår tittade jag på bilder av min unge. Jag hade tagit några snabba bilder från hennes julfest, belysningen var dålig och jag tog bilder med telefonen så jag hade inga förväntningar då jag ögnade igenom bilderna. Tre närbilder fanns det på hennes ans...

Vad är jag så rädd för? Ensamhet? Inte ensamhet som i ”ett liv utan en partner” utan den där ensamheten som jag känner också i ett rum fullt med vänner och släktingar. Den där isande, ihållande ensamheten som känns som en novembernatt, +2...