Dejt. Igen. Jag börjar ju bli erfaren. Jag tänkte nästan skriva att jag är lika panikslagen nu som första gången, men det stämmer nog inte. Nu är jag mera … försiktigt glad. Jo, så är det nog, jag ser lite fram emot det, för jag har faktiskt ingen aning om vad det kommer att föra med sig. Jag har dessutom hållit på att förbereda mig hela dagen på att JAG inte behöver underhålla någon, JAG är i den situationen för MIG SJÄLV och inte för någon annan.

Jag har ingen brådska någonstans.

Jag kan inte kontrollera andra människor.

Jag duger precis som jag är.

Dessutom fick jag just veta att jag kommit vidare bland alla de som sökt samma jobb som jag, så nu får jag gå på intervju igen. DET gör mig mera nervös, DET påverkar mitt liv i större grad. DET spelar VERKLIGEN någon roll. Samtidigt inser jag att får jag inte jobbet är jobbet inte passande för mig, så där går det inte heller att förlora.

Om man ännu tillägger att träningen har gått SJUKLIGT bra den här veckan, jag SKA laga mat idag och äta den, och att jag har en massa roligt att se fram emot nu kommande veckoslut, så kan man ju bara konstatera att det är bra nu.

Och det ska vi ta vara på. Det är bra nu, det var det kanske inte igår, och det kommer det kanske inte att vara imorgon, men just, precis nu, är det bra.

Jag känner mig nästan lite on top of things. Det är sällsynt.