I natt har jag drömt. Mycket och invecklat. Och efter att jag drömt har jag legat vaken och vänt och vridit på alla möjliga och omöjliga scenarion i mitt liv. Inte bra. Man kommer ingenvart på det sättet.

Jag lekte ändå med tanken att göra precis så om mitt undermedvetna tydligen vill att jag ska göra, så jag skrev ner PRECIS allt jag mellan 4 och 6 i morse har föreställt mig säga och göra. Det är lockande. Tänk om man kunde outsourca sina val och beslut på det sättet. Tänk om jag aldrig mera skulle fatta ett beslut fullt medveten, utan jag skulle alltid vänta tills jag halvsover, är full eller är i någon annan slags trans (typ när jag har sprungit väldigt långt kan jag komma in i någon slags fas där hjärnan bara går på autopilot och ingen hjärnkontrollant hinner med, utan hjärnan får hålla på bäst den vill). Så skulle jag tvinga mig göra och säga allt jag kommer på då.

Det skulle kunna vara, ”So long motherfuckers” på jobbet, säga upp mig och hitta på något annat och strunta i konsekvenserna. Eller ”Hej familj, sluta döma mig för hur jag lever mitt liv, alla klarar inte av att vandra på samma väg som ni”. Eller ta mitt pick och pack, unge och djur å flytta någon helt annanstans och lämna allt annat bakom mig.

Eller vara totalt öppen och ärlig mot alla människor jag träffar oberoende av hur de påverkar mig, sluta vara nervös och blyg och bara fråga rakt ut det jag funderar över.

Som om.

Jag fortsätter vara målmedveten, stark och säker medan jag halvsover eller har något annat att gömma mig bakom, en fylla eller en fasad av något annat. För att sedan, när det kommer till kritan, vara samma gamla jävla vindflöjel som inte har ett uns ryggrad inom sig, helt inkapabel att styra sitt eget liv.

Jag är så trött på mig själv.