Andra omgången idag. Arbetsintervju nummer två till samma position. Allt är ett evigt säljande, jag är så trött på att sälja mig själv. Visa mitt bästa jag, berätta bra saker om mig själv, klä mig snyggt, uppföra mig artigt och belevat, le, skaka hand med fast grepp, titta de andra i ögonen, inte vika undan med blicken, inte stamma inte tveka för länge när något frågas. Allt är en jävla tävling. Jag är bäst, välj mig. Det gäller båda privatliv och arbetsliv. Jag räcker ingen vart, utan man måste liksom spraya sig med glitter för att märkars och synas.

Trött. Jag är så trött. Jag vill bara vara.

Ingenting är verkligt egentligen, allt är bara teater. Jag spelar flitig arbetstagare, god mor, ekologisk konsument, etisk medmännniska. Allt är en reklam för något som ingen egentligen fullt ut klarar av att vara. Fy fan.