När det gäller vissa saker är jag en evig nybörjare. Jag är en evig tonåring, om ens det, ett barn. Jag blir så fruktansvärt nervös över vissa saker och jag låter andra människors brist på visad bekräftelse styra hela mig. Definiera hela mig.

Så här känns det:

Jag kastade just ut en lina till ett gammalt minne. En lina som gör det möjligt för minnet att klättra rakt upp till min hjärna, knacka på, nej inte ens knacka på, utan bara slå in dörren och slänga sig på soffan i min hjärna, som om den aldrig lämnat platsen. Så ligger det där, minnet, och gör sig påmint och vägrar flytta på sig. Byter tv-kanal och smular i soffan, lyfter sina fötter på bordet och luktar illa.

Och mitt hjärta galopperar. Det riktigt fladdrar om det, den lilla slemmiga muskeln. Och det känns i hela mig. Min hjärna lyder soffpotatisen istället för mig och skenar iväg med fantasier och tankar som gör mig röd om kinderna när jag ertappar mig själv med vad jag egentligen tänker på.

Fan, jag skulle ju vara cool. Jag skulle ju inte bry mig, jag skulle ju bara så där...noncalant råka kasta en blick åt minnets håll, och nu har jag istället rusat fram till skyltfönstret och slickat på det, typ.

Och där sitter alla gamla farbröder och tanter och glor, bete dig, vuxna människa. Slicka skyltfönster. Herre gud.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När blev det över ett år senare? När gick tiden, vad hände? Vad hände? Ungen blev äldre, det nya jobbet blev det gamla och förhållanden byttes ut. Varför gör jag livet så svårt för mig själv? Jag borde bara välja. Det här väljer jag, det här står...

Det enda jag gör är längtar tillbaka. Det är någon slags panikreaktion. Jag är skräckslagen inför mitt liv och det enda den handlingsförlamade idioten JAG gör är suktar tillbaka, till någon tid då allt kändes ens lite mindre skrämmande och hemskt. ...

Malplacerad. Felplacerad. Felaktig och kantig. Kantstötande, fridstörande, oroväckande. Jag väcker oro.   Nej, inte så, utan jag bara inte passar in någonstans. Jag stöter alltid till någon vägg eller någons rygg, mitt knä skuffar till någons be...

Igår tittade jag på bilder av min unge. Jag hade tagit några snabba bilder från hennes julfest, belysningen var dålig och jag tog bilder med telefonen så jag hade inga förväntningar då jag ögnade igenom bilderna. Tre närbilder fanns det på hennes ans...

Vad är jag så rädd för? Ensamhet? Inte ensamhet som i ”ett liv utan en partner” utan den där ensamheten som jag känner också i ett rum fullt med vänner och släktingar. Den där isande, ihållande ensamheten som känns som en novembernatt, +2...