Varje gång jag tror att jag kommit någonvart så vaknar jag till samma gamla verklighet, samma patetiska människa, samma löjliga tankar, samma självömkan och samma velande. Jag har inte vuxit, jag har inte lärt mig, jag har inte gjort mitt liv bättre. 

Så känns det spontant, den enda skillnaden på nu och då är att min hjärna protesterar högljutt. Det har den aldrig gjort förut.

inners inne VET jag ju att allt jag strävat efter, alla tårar och sömnlösa nätter, alla ångestattacker och ord jag skrivit VISST har lett någonvart. Jag är bara inte där än, men jag är påväg. 

 

Gesine

7 oktober 2014 00:43

Nej, vi är inte framme än, men vi går åtminstone åt rätt håll och inte i cirkel. Alltid något. Jag är heller inte där jag trodde att jag var men är just nu för lat för att röra mig överhuvudtaget. Står och stampar som vanligt och skulle behöva en cigarett för att komma igång - nej, skojar bara, lite längre än så har jag kommit. Har faktiskt blivit modig och kommit över min motorångest - JAG KAN ANVÄNDA MOTORSÅGEN - och tycker det är roligt att såga upp skräpveden med motorsåg istället för med handsåg.

Tokfrans

7 oktober 2014 08:50

Gesine! Så coolt! Visst är det skönt att lära sig göra sådant där som man kännt lite ångest över tidigare? Jag blir riktigt inspirerad!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När blev det över ett år senare? När gick tiden, vad hände? Vad hände? Ungen blev äldre, det nya jobbet blev det gamla och förhållanden byttes ut. Varför gör jag livet så svårt för mig själv? Jag borde bara välja. Det här väljer jag, det här står...

Det enda jag gör är längtar tillbaka. Det är någon slags panikreaktion. Jag är skräckslagen inför mitt liv och det enda den handlingsförlamade idioten JAG gör är suktar tillbaka, till någon tid då allt kändes ens lite mindre skrämmande och hemskt. ...

Malplacerad. Felplacerad. Felaktig och kantig. Kantstötande, fridstörande, oroväckande. Jag väcker oro.   Nej, inte så, utan jag bara inte passar in någonstans. Jag stöter alltid till någon vägg eller någons rygg, mitt knä skuffar till någons be...

Igår tittade jag på bilder av min unge. Jag hade tagit några snabba bilder från hennes julfest, belysningen var dålig och jag tog bilder med telefonen så jag hade inga förväntningar då jag ögnade igenom bilderna. Tre närbilder fanns det på hennes ans...

Vad är jag så rädd för? Ensamhet? Inte ensamhet som i ”ett liv utan en partner” utan den där ensamheten som jag känner också i ett rum fullt med vänner och släktingar. Den där isande, ihållande ensamheten som känns som en novembernatt, +2...