Fick en aha-upplevelse.

Det finns en sjö mitt i skogen, men varmt, mujkt och vänligt vatten. En dag för många år sedan simmade min mamma över sjön, från ena änden till den andra, det är ganska långt, så mina systrar rodde en bit ifrån för säkerhetsskull. Det var riktigt hett, hade varit över 30 grader i flera veckor, och det var alldesels vindstilla. Plötsligt hörde min mamma ett susande och brusande från skogen framför henne, hon tittade upp och såg hur träden böjde sig, som om något osynligt hade böjt dem åt sidan för att kunna komma ut på träsket, och samtidigt insåg hon att det var en virvelvind. Virvelvinden började suga upp vattnet under sig i samma stun då den rörde vattenytan, och först då såg mamma hur stor den var. Vattenpelaren var högre än träden bakom.

Virvelvinden tog sig ut på sjön och satte kurs rakt mot min mamma. Mamma insåg att hon inte har den minsta chans att hinna simma undan, eller nå båten med mina systrar, och virvelvinden fortsatte sin färd rakt mot henne. Som om det i männikans hjärnbalk skulle finnas någon ur-manual, hur man ska bete sig i konstiga situationer, väntade mamma tills vattenpelaren var några meter framför henne, tog ett djupt andetag och dök så långt neråt hon kunde. Medan virvelvinden drog över ovanför kände hon hur flera kubik vatten runt omkring henne drogs uppåt av en ursinnig kraft, men hon hölls hela tiden under vatten, och fick inte sjukt då hon föll (eller sjönk) tillbaka ner i sjön. Virvelvinden drog vidare, ljudlöst och mäktigt över sjön, vek åtsidan träden på andra sidan och förvandlades igen till en osynlig bjässe som bara märktes som ett brusande i skogen.

Det är kanske så jag ska se på saken. Då det känns som att man sjunker längre ner, och tappar greppet med ytan och världen ovanför, är det kanske bara så att man duckar för något som drar över en där uppe. Att man liksom tar lite extra syre i lungorna, sluter ögonen och dyker, och hoppas på att allt är över då man kommer upp nästa gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När blev det över ett år senare? När gick tiden, vad hände? Vad hände? Ungen blev äldre, det nya jobbet blev det gamla och förhållanden byttes ut. Varför gör jag livet så svårt för mig själv? Jag borde bara välja. Det här väljer jag, det här står...

Det enda jag gör är längtar tillbaka. Det är någon slags panikreaktion. Jag är skräckslagen inför mitt liv och det enda den handlingsförlamade idioten JAG gör är suktar tillbaka, till någon tid då allt kändes ens lite mindre skrämmande och hemskt. ...

Malplacerad. Felplacerad. Felaktig och kantig. Kantstötande, fridstörande, oroväckande. Jag väcker oro.   Nej, inte så, utan jag bara inte passar in någonstans. Jag stöter alltid till någon vägg eller någons rygg, mitt knä skuffar till någons be...

Igår tittade jag på bilder av min unge. Jag hade tagit några snabba bilder från hennes julfest, belysningen var dålig och jag tog bilder med telefonen så jag hade inga förväntningar då jag ögnade igenom bilderna. Tre närbilder fanns det på hennes ans...

Vad är jag så rädd för? Ensamhet? Inte ensamhet som i ”ett liv utan en partner” utan den där ensamheten som jag känner också i ett rum fullt med vänner och släktingar. Den där isande, ihållande ensamheten som känns som en novembernatt, +2...